Hymnos till Örn

Örnen flyger. Han är igenkänningsbar. Alla följer honom med blicken. Också sen när han försvunnit ur sikte, till högre sfärer eller låglänta marker, under havsytan eller till toppen av ett berg. Det här är hans rike. Här bestämmer han över solnedgångarna och fjärdarna, skuggorna kring skären, om grynnorna skall vara över vattenytan eller under, om det ska strömma i sunden, om vinden ska brista från sydväst eller nordost. Han kröker tallarna, han sår björk och al i springor och skrevor. Det är det han gör, örnen. Vi känner honom. Han utför hjältedåd varje dag. Han cirklar runt, i en örnsång, han står stilla i blåsten, han dyker ner. Han drar fram stormarna, piskar upp vågorna. Han seglar över varje spegelblank vik, han ser varje rörelse, han böjer dungen mot vattnet. Han har sin plats. Han flyger, vi följer honom med blicken. Han tittar åt ett annat håll, alltid ut mot havet. Längre ut mot havet. Örnen heter Peter. Vi skall alltid minnas honom

Skriven av en släkting. Idag var det begravning. Saknar dig Peter.  Skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka. Vila i frid morbror.