Månen ler mot mig

Månen ler mot mig. 

Frågade världen för några veckor sedan var på jorden månen ser ut som ett glatt leende men fick inget svar. Några veckor sedan log månen mot mig här i min by. Stannade och bara stirrade. Tänkte på Peter, tänkte på mamma, tänkte på mitt liv, tänkte mitt i allt på  randiga katten från Alice i underlandet som har likadant leende i mörkret. Började småskratta för mig själv och lade undan min kamera för att värma fingrarna i min rockficka. Jag fortsatte att gå. Månen var så fin. Helt som du