En jäkla klyscha

Satt igårkväll väckarklockan på 10 så jag liiiite skulle komma in i skolrytmen igen hehe. Steg upp på morgonen och satt ensam i köket i tystnaden o åt världens godaste morgonmål iform av kvark med pumpafrön, ananas, blodappelsin och peanutbutter. När jag var mätt och belåten kröp jag tillbaka ner i sängen och låg och gosade i över en timme före jag snörde mina lenkkarin och gav mig ut på lenkki. Det har varit galen storm här några dagar, med vind som gör att man inte kunnat gå normalt men idag sken solen och inte en vindpust så det var helt perfekt väder!! Sprang till en skog och njöt av att få springa upp och ner och hit och dit över stockar och sten utan någon klocka, utan någon tidpunkt, utan något mål, bara springa med musik dunkande från mina ur-usla hörlurar. 

På hemvägen tappade jag bort mig totalt och stod mitt i allt i mitten av en gigantisk apelsin-odling. Ingenting förutom apelsiner såg jag och undrade hur fan jag kommit dit. Hjälpte inte mycket med en jädrans kakkabrått så nu fick jag bråttom att hitta vägen hem haha. Efter kanske 15 minuter hittade jag äntligen till stora vägen ut ur skogen och odlingarna och sprang fortare än blixten hem. Nöden har ingen lag hehe. När jag väl några timmar senare småchattade med mamma på whatsapp så fattade jag faktiskt att man skall njuta av de små sakerna. En riktig kliché jag vet, och säkert 1000 personer har detta som nyårslöfte "Enjoy the little things" men sant är det ju! Där stod jag, i bara långärmat den 6 Januari, i strålande sol, i centrum av mängder med appelsiner, i Spanien och var glad. Vitsi de va hyvä fiilis. Sen fick jag lite brått så måste skynda mig iväg, men lite hann jag njuta av stunden iallafall. Förra året gjorde jag i Januari en Memoryjar. Varje gång något roligt hänt skrev jag ner det på en liten lapp och lade ner lappen i burken. Meningen är att man sedan nästa nyårsafton skall öppna burken och läsa alla fina saker som livet bär med sig. Jag befinner mig ju just nu i Spanien, så jag öppnade aldrig min burk, men skall bli roligt att läsa alla små papperslappar när jag kommer hem. Här i Spanien har jag som tur ganska regelbundet skrivit dagbok så jag inte glömmer allt som hänt här, för gud så roligt det blir när jag är gammal och grå, att ta fram gamla dagböcker och läsa alla mina onödigheter och hemligheter. 

Oi vad den texten blev lång. Men så blir det ibland. Lycka till alla med skolstarten imorgon!