Suck och stön

galna moments med den fina, Augusti 2013

Usch så jag har usel skol motivation, den är verkligen i botten... Har verkligen ångest över att gå till skolan och försöker vara glad och skratta och smilea men jag trivs verkligen inte i min årskurs. Har inga ordentliga vänner, känns som att alla bara tycker synd om mig.. Ungdomarna här beter sig dessutom som skit ibland och jag har tyvärr fått uppleva för många bitchar under dessa månader. T.ex när man går för att sätta sig bredvid en flicka sätter hon snabbt sin ryggsäck på stolen bredvid så jag inte skall sätta mig där, de pratar öppet om hur de alla skall ses på veckoslutet men bjuder inte med mig fast jag frågar vad de pratar om, några flickor har frågat varför jag har så dålig hy and the list goes on.. (VEM FAN GÖR SÅ?) Räknar minuterna tills det blir rast för då får jag vara med mina riktiga kaverin som alla går en årskurs över mig. I maj får de läslov "sommarlov" och jag blir ensam i skolan i över en månad. Vad i helvete skall jag göra... Är så ensam i skolan och jag känner mig inte som mig själv. 

 Denna vecka har gått i snigelfart och det är bara torsdag imorgon. Det gör inte saken bättre med att vår bil gick sönder idag vilket betyder att jag måste gå till och från skolan imorgon och på fredag. Skolvägen är ca 35 minuter gående så ser inte så värst fram emot det. HURRAA FÖR LITE DEPPIGT INLÄGG. Förlåt om jag gjorde någon på dåligt humör. 

Felicia min svenska finis skrev såhär på sin blogg och jag kunde inte sagt det bättre själv:

 Blir besviken på mig själv för att sakna det jag velat bort ifrån men kan inte hindra saknaden från att ständigt knacka på dörren.