Fick första utbytes-panikattacken igår. Visste ju att det skulle komma, men inte ännu!! Grät som en liten baby. Känns som om tiden inte räcker till något och det finns så mycket jag ännu vill göra. Vad hände med sommaren, det är redan 24 Juli. Say whoot?
Känns som om det finns tre grupper.
1. Familjen
2. Alla kaverin
3. Elis
Pick two. Helt omöjligt. När skolan börjar kommer dessutom ingen hinna ses lika mycket, Elis skall läsa på sina studentskrivningar, pappa susar mellan björneborg och helsingfors och brorsan lever veckorna i Ekenäs. Detta kommer inte bli till något! Tips, anyone??
Det värsta är att jag inte ännu ens är påväg på lääänge ännu, jag åker ju sist av alla. Kommer go helt loco i slutet av augusti. help meeeh
